Pizza och fotboll

I kväll skulle det bli pizza och biljard men planerna ändrades, det blev istället pizza och fotboll.
Pizzan kommer från Modomio och heter Pomodoro med tomatsås, mozzarella, färska tomater, permesanost och pesto - en av de fem godaste pizzor jag ätit i mitt liv.

Innan pratade jag med min syster som var på V.E.S.P.A igår. Jag har aldrig besökt Vespa i Lund men den i Malmö går jag inte längre till. När jag talade med min syster lät det så här:
- Jag var på Vespa igår.
- Jaja, de har ju bra mat men jag har slutat gå dit för servicen är så dålig, jag råkade alltid ut för en gammal gubbe som var jävligt otrevlig.
-Igår jobbade en ung tjej som var jääävligt otrevlig. Vi hade bokat bord till klockan sju och det första hon frågade oss var om vi trodde att vi skulle vara klara till klockan åtta. Som tur sa vi nej för sen tog det femtio minuter innan vi fick vår mat.

I think I made my point - maten, både pizzan och pastan är god så bryr du dig inte om att de är otrevliga, suckar, stönar och himlar med ögonen om du beställer vatten och inte låter dig sitta vid fönstret även om alla platser där är tomma...och fortsätter vara det under tiden du är där, så tycker jag absolut att du ska gå dit. Du kan ju också hämta mat därifrån, du gör ditt eget val - själv väljer jag att inte ge pengar till människor som inte vet vad ordet sevice betyder.

Jag minns inte om jag berättat det men förra sommaren var jag och Fredrik i Italien och hälsade på en av Fredriks bästa vänner, vi kan kalla honom Italienaren. Jag råkade nämna för Italienaren att jag önskade äta mitt livs godaste pizza i Italien, pizzans hemland. Den godaste jag hittills ätit var i München på ett ställe som hette Nero. Italienaren tog på sig uppdraget att hitta pizza numero uno till mig och tog oss till ett ställe som serverade vad jag skulle kalla "en vanlig svensk pizza". Italienaren blev djupt besviken då jag inte ens la den pizzan på top tio-listan och började nästan tänka fanatiskt efter vad som skulle vara pizzan jag sökte. Jag bör väl tillägga att Italienaren själv inte bott i Italien på många år och hans egna gamla favoritställen nu försvunnit.
Under vår Italienvistelse fick vi plötsligt reda på att en annan god vän till Fredrik också var på semester i Italien med sin fru. Oj vad kul, då måste vi ju träffas och ta ett glas en kväll. Fredriks svenska vän är fotollsfanatiker och samma kväll vi skulle träffas spelade Sverige-Spanien. Grabben hade letat reda på ett litet amerikanskt hak, kanske det enda i Florence, med storbilds-tv. Snacka om knepig upplevelse - sitta mitt i Florens på ett Amerikanskt ställe och titta på fotboll med andra svenskar (det fanns andra svenska sällskap där). Jag är själv ingen fotbollsfan men just den upplevelsen kommer jag minnas med ett leende i hjärtat hela livet - men vad det blev för resulat glömde jag i samma stund vi lämnade haket.
Italienaren hade inte glömt pizzan och gjorde den kvällen ett sista försök med att ge mig den ultimata italienska pizzan, han hade under fotbollen kommit ihåg ett ställe han ätit på för några år sedan så efter fotbollen gick vi dit och jag erkänner, den var jättegod - men Münchenpizzan är fortfarande nummer ett.
Och nu i kväll så inser jag, äntligen - när man är som jag, halvintresserad av fotboll, då kan det ändå bli en helt perfekt kväll, om man får en riktigt, riktigt god pizza.