torsdag 31 juli 2008

Det finns gott kaffe!

Fredriks byxor låg snällt och väntade på honom på PUB. Det var någon som varit sjuk och någon annan som glömt att ringa honom.

Fläkt hittade vi på OnOff för 149 kr! Underbart! Vi köpte bara en men vi skulle nog behövt 37. Jag tar blomsprutan med iskallt vatten, sprutar ner hela mig och ställer mig framför fläkten.
Så i lördags när vi hämtat Fredriks byxor upptäckte vi plötsligt ett litet hål i väggen, ett take away café på Drottninggatan, titta på bilden och försök hitta ett litet In 'n' out café (ett bord utanför). Vi måste gått förbi hundra gånger och aldrig tänkt på det och helt plötsligt läste vi båda ZOEGAS, stannade, tittade på varandra och stegade självklart in.


- Det FINNS gott kaffe i Stockholm!




Sedan finns det ju Wayne's coffee lite överallt - med sin egen goda blandning.



Himlen är vacker ikväll!



Min mormor sa alltid:


- Kvällsrött - Morgonblött!


Sedan har jag hört liknande av en italienare fast betydelsen var tvärtom (Samma grabb sa förvisso: Har man gjort 30 kan man lika gärna göra 31!, som ett italienskt talesätt).


Jag försöker se himlen som röd för jag är så trött på värmen och behöver lite regn men nej... inte är den himlen röd inte!


Suck och pust!!!


.


Länkar för den som vill veta mer:


On Off


Zoegas


Wayne's coffee


Italienska talesätt

lördag 26 juli 2008

Solen steker

Solen steker och vi borde ligga och lata oss vid vattnet men istället har vi uppdrag på stan. Fredrik har fortfarande inte hört något om sina byxor så vi får gå till PUB och se vad som hänt med dem. Nästa grej på schemat är: FLÄKT!

Jag avskyr fläktar - de snurrar bara runt gammal skitig luft men inser att det är ett måste om vi ska överleva sommaren i den här lägenheten. Vi bor i en bastu! När man stiger ut ur duchen är man blöt av svett mer än vatten. Om du ska skaffa en lägenhet som inte är genomgående se till att den inte ligger i söder med solen gassandes HEEEEEELA dagen! Öppna alla fönster du vill - INGET händer! Kul med fin utsikt när man måste ha persiennerna nerdragna hela tiden!

Välkommen fläkt!

tisdag 22 juli 2008

FIN väska

Häromdagen var vi på PUB och handlade...eller... ja, Fredrik handlade och jag tittade. Vi var inne på ett ställe som hade världens största provrum (jag har kanske inte sett så mycket men...). Man kunde ha en liten fest där inne.



Vi fick hjälp av en härligt go tjej och Fredrik hittade till slut ett par fina jeans.
Några dagar senare kom han hem och visade ett jättehål i bakfickan, dåligt sydda, så vi gick tillbaka till affären och de sa att de skulle gå ner till skräddaren och få dem sydda. De tog Fredriks telefonnummer och skulle höra av sig när det var klart. Vi tänkte att det nog inte skulle ta så lång tid och började titta runt i afären.

De hade 80% rabatt så vi tänkte att vi kanske kunde göra ett klipp. Då såg jag den! Jag som i vanliga fall inte intesserar mig för väskor, tycker att 99 av 100 är fula, jag såg den finaste, sötaste, snyggste väska som någonsin tillverkats.

Jag tittade först inte på priset, tänkte att om det är 80% rabatt så... Allt stämde med väskan tills jag äntligen tittade på priset – 4795kr. Oj! Räkna, räkna, räkna!!! Okej, 80% rabatt och räkna, räkna, räkna, kanske, om jag inte köper något annat under sommaren och räkna, räkna, räkna...

Jag bestämde mig, den var så fin och den var ju ändå billig med tanke på vad den hade kostat.

- Men det kanske inte är rabatt på väskorna, sa Fredrik.


- Neeeej, det kanske det inte är, sa jag drömmande, ser du vad det står på skylten där borta?

Vi började gå mot skylten där det stod om rabatten, jag med väskan i ett säkert grepp.

- Det är INTE rabatt på väskor!!!, skrek en äldre anställd som dök upp från ingenstans.

Hon tittade på mig uppifrån och ner när hon passerade mig och plötsligt var jag en liten grisflicka från landet som både stank dynga och var hopplöst klädd. Klart hon såg på mig att jag inte hade råd med DEN!

Jag tittade på väskan och grät innombords innan jag varsamt satte den ifrån mig.

Fredriks byxor är fortfarande inte klara – hur lång tid kan det ta?

Länk om du vill veta mer:




måndag 14 juli 2008

Lägenhet med potential

Ett märkligt väder den här sommaren. Sol varje dag men det har också regnat nästan varje dag - ibland två timmar, ibland fem minuter.
Lägenheten vi bor i fungerar. Planeringen är ok men med lite färg, nya luckor och nytt golv så hade det varit en kanonlägenhet. Men det är ju bara en lånelägenhet så...
Men...man kan alltid ta ett ganska tråkigt fönster


och krydda lite smått



och få en ny kökslucka i kvällssolen.


söndag 13 juli 2008

Ullevi ligger väl inte i Stockholm!

Söndag, drygt en vecka efter min sjätte konsert med den store Bruce. Jo, jag vet; det kan verka galet och kanske t o m lite nördigt enligt vissa att se en och samma artist så många gånger. De som tycker det har förstås inte förstått vad det hela handlar om. Det handlar om att ta chansen att få träffa (jo, det känns faktiskt som att man gör det) en livs levande legend. En enligt mig oöverträffad musiker, låtskrivare och estradör.

6 konserter är mycket, men den här kändes ändå speciell för mig. Självklart hade jag min Bruce-vapendragare Jonas med mig som, som vanligt lyckats fixa biljetter. Jonas är förutom det faktum att han är enorm på att ordna biljetter också en härlig snubbe att umgås med och han är aldrig dålig på att blotta sitt hjärta av guld. Den här gången hade han haft den goda smaken att sätta ihop en CD-skiva innehållande hela fredagsföreställningens låtlista och denna blev sedan ett underbart sällskap på vägen tillbaka till Stockholm. Det som dock kändes extra speciellt för mig den här gången var att jag lyckats få med mig Susanna. Susanna tycker väl att Springsteen är OK och gillar en del låtar men har nog inte riktigt förstått min entusiasm. Frågan var alltså: Skulle hon trilla dit? Skulle hon förstå vad jag tjatat om?

Jo, jag vet att jag är sent ute. Nu ska man ju helst blogga under själva konserten och dela med sig av sina intryck till omvärlden omedelbart. Det är ju fantastiskt att kunna göra det naturligtvis och jag har med stor glädje följt de bloggare som gjort så. För mig själv hade det dock varit helt fel. Det speciella med Springsteen för mig är hans förmåga att dröja sig kvar i medvetandet hos en och att fortsätta att ge mig intryck långt efter att jag sett en konsert eller hört en låt.

Så vad hände i lördags och hur kändes det? Det hände en hel del och det kändes en hel del och det gör det fortfarande. Som ni kanske hört, så skiljde sig låtlistan dramatiskt åt mellan de båda Ullevikonserterna. Inte mindre än 17 låtar var/blev utbytta under lördagens konsert! Vilken annan artist kan göra det och ändå hålla publiken i extas och sjungandes med i 3 timmar? Vilken annan artist skulle våga eller kuna låta bli att spela sina mest kända låtar? Således fick vi denna kväll ingen ”The River”, ingen ”Born in the USA”, ingen ”Glory days”, ingen ”Radio nowhere”, ingen ”Nebraska”, ingen ”Atlantic City” och inte heller någon ”Dancing in the dark”. Vad fick vi då istället? Allt! Vi fick allt som den här gudabenådade människa hade att ge. En människa som älskar sin publik och sin musik så mycket att det är omöjligt att stå emot, även om man av någon outgrundlig anledning skulle vilja.

Efter att tillsammans med ett ovanligt taggat E-street band, som fjärde låt, dragit iväg en underbar Hungry heart, under vilken han samlat upp diverse önskningar på plakat av oftast större format var jag lika såld som vanligt. Mit hopp tändes också för Susanna, eftersom jag vet att detta är en av hennes favoriter. Tänk om han spelar "I´m on fire" också! Då borde hon trilla dit.... Egentligen hade jag själv nog varit såld från första början om det inte varit för att ljudteknikerna inte hittat riktigt rätt i de första låtarna. När han efter låten om allas hungriga hjärtan, sedan går och plockar bland plakaten och kommenterar de olika önskningarna innan han lägger dem i en stor hög på scenen, så är festen igång för alla 58 000.

Den första önskningen som spelas är Eddie Cochrans ”Summertime blues”. Ett helt galet val kan tyckas, men det blir till en dansfest kryddat med stora leenden när the big man himself, Clarence Clemmons får visa prov på sin avgrundsdjupa bas. Den låter i princip som att han svalt ett par av sina sjuttiotalssaxar av Barritonmodell och gjort dem till en naturlig del av sina mörka stämband.

Helt plötsligt hålls det så upp en skylt där det står ”Sunny day”. Alla vet vad som väntar. Speciellt vi lyckliga själar som haft förmånen att se förra turnén. De enda som inte hurrar är representanterna från Göteborgs kommun, som nu börjar se framför sig nya renoveringar av det tidigare så utsatta Ullevi-garaget. Det verkade som att garaget klarade sig, men det var nog endast tack vare de förstärkningar som gjorts efter Born in the USA-festen 1985. Oj, vad härligt att få dansa, sjunga och vifta lite!

Så sker det då. Det oväntade, men på något sätt ändå väntade. Jag känner gåshuden komma, tårkanalerna förbereder sig och tiden tycks stanna. Tittar på Susanna som står som förstenad med glansiga ögon. Vad är det som händer? Jo, det som händer är ”Drive all night”. En låt som tycks ha passerat mig obemärkt förbi i mitt tidigare liv. Närmare 9 minuters total inlevelse och romantisk frenesi från mannen där framme som ter sig allt mer overklig för mig. Hur kan en och samma människa ha så mycket begåvning och så mycket förmåga att förmedla den? Under det att vi ivrigt applåderar det makalösa framförandet är min enda önskan, förutom att få uppleva dessa 9 minuter igen, att så många som möjligt ska få chansen att någon gång göra det samma.

Resten av konserten står jag bara och njuter i fulla drag och hoppas att det aldrig ska ta slut. När Bruce så till sist håller upp en skylt där det står ”Twist and shout”, förstår vi förstås att det med största sannolikhet handlar om finalen. ”We can´t play this song! This is the stadium breaker! We can´t play this song”!, skriker han. Men jo då, det kunde de! 58 000 som för sista gången den här kvällen dansade och hoppade i takt hade inget att invända mot kvällens andra avsteg från den egna låtrepertoaren. Jo, jag förstår problemet för Göteborgs kommun, även om jag tyvärr inte var där 1985.

Susanna då? Jo, jag fick lite extra hjälp av Bruce och han spelade ”Im on fire” för en gångs skull (kanske för min skull:-)) och igår när jag varit ute och handlat fann jag diverse skivkonvolut med diverse sångtexter från diverse Springsteen-skivor liggande på soffbordet och jag är helt säker på att det inte var jag som lagt fram dem. När jag senare på kvällen hörde en försiktig kommentar ”Jo, om du vill så FÅR du spela den där ”The river”-CDn igen, tänkte jag att det var nog en rätt OK upplevelse för henne också att komma ifrån Stockholm lite.

fredag 11 juli 2008

Gräs

Ja Fredrik, jag håller med - ett svårt namn att komma med i Malmö.

Jag hade en gång (för länge, länge sedan...) en mattelärare som kom ifrån Stockholm till Malmö. Han berättade att första dagen i Malmöskolan så frågade han varje elev vad de hette och en tjej svarade att hon hette Gräs.

- Nääähej, svarade matteläraren, inte heter du väl det.

- JooooOO!, svarade tjejen.

Matteläraren vände sig till de andra eleverna och frågade vad hon egentligen hette och de andra eleverna svarade, nästan i kör:

- Jooo, hon heter Gräs!

Matteläraren började titta i sina papper och jodå, det visade sig att hon med skånskt uttal hette Gräs - men det stavades Grace.

Ingen sko

I Stockholm händer en del saker som aldrig skulle hända i Malmö. Idag var jag på möte och fick ett visitkort från en som hette Nike i förnamn. Trevlig helg!

torsdag 10 juli 2008

Norr Mälarstrand


Förra veckan tog vi en promenad utefter Norr Mälarstrand med början vid Rålambshovsparken. Det är en härlig sträcka. Om man är fikasugen kan välja att ta med egen picknick eller sätta sig på någon av serveringarna.

Den första uteserveringen vi hamnade på var Mälarpaviljongen. Mälarpaviljongen ligger perfekt utefter vattnet och maten, mackorna, bakverken, ja allt såg superbra ut men hade tyvärr lite för höga priser för min plånbok. Så vi tog varsin kopp svart kaffe och satte oss vid vattnet för att njuta. Det hade varit underbart om inte kaffet varit så, hmm, hur ska jag säga det...ättikaäckligt!
Jag antar att jag är för van vid Helsingborgskaffet Zoegas. Allt annat smakar inte pecka, men mycket. Här i Stockholm verkar de köra Löfbergs lila på vart och vartannat ställe och det smakar säkert bra om man druckit det från första början men har man inte det så, bläääääää!
Jag frågade inte vad det var för kaffe de serverade på Mälarpaviljongen. Ibland kan det vara så att kaffet stått på ett tag och blivit bränt och därför smakar konstigt men så var det inte heller, kannan (dunken) byttes ut när vi kom. Ja, ja, strunt samma, äckligt var det iallafall.
Men det var det vanliga kaffet. Deras latte eller liknande är säkert gott, det är ofta så på caféer och restauranger idag, de lägger liksom inte ner någon kärlek på det vanliga kaffet. Jo, kan tänka mig att gå tillbaka och prova deras mat, ska ha lite mer pengar med mig bara. Visar det sig sen att varken deras mat eller latte är god så kan jag tänka mig att gå dit och dricka en öl i solen för stället är jättefint och har en underbar vy.

Precis innan man kommer till stadshuset stannade vi på Café Eldkvarn (tror jag det heter). Det är en stor rund kiosk med skön uteservering mot vattnet. Vi käkade varsin grekisk sallad som var helt ok, och Fredrik tog en mjukglass till efterrätt. Jag handlar inte glass så ofta men undrar, brukar en liten, liten (ja, för att understryka ordentligt - en jätteliten) mjukglass verkligen kosta 25 kr? Tänker inte så mycket på priser i vanliga fall men Stockholm har fått mig att reagera - är det bara på turistfällor det är så här dyrt eller gäller det hela Stockholm? Kostar en minimjukglass 25 kr i Malmö med?
Om den var god? Jaaaaa, det var den!

Vi hade inte tid att kolla in Stadshuset den dagen men ska snart försöka turista mer och undersöka det pampiga huset.



Länkar om du vill veta mer:

Norr Mälarstrand

Rålambshovsparken

Stadshuset

Mälarpaviljongens hemsida


tisdag 8 juli 2008

Det första med Stockholm

Det första med Stockholm är att det är så stort. Här är så mycket. Så många hus, bilar, människor, träd, så mycket lukter och så mycket vatten. En självklar förälskelse! Men orkar man bo och leva här? Tempot är flera gånger högre än i lilla Malmö. Och hur ska man ha råd med allt? Maten är sååååå dyr. Var handlar man billigt?
Blog Widget by LinkWithin