lördag 20 augusti 2011

Björn Ranelid om Turning Torso och dagisbarn

torsdag 4 augusti 2011

Komiker

Igår var vi och kollade in lite stand-up i Dockan i Malmö. 13 mer eller mindre färska så kallade komiker som gjorde sig hörda. 3 av dem var riktigt bra och gjorde skäl för epitetet komiker. De andra måste jobba lite till innan de är där. Anledningen till att vi tog oss dit var att vår gode vän Mattias Boström skulle uppträda. Mattias är en gammal spex- och bokvän som är en mångsysslare utan dess like. Han ger ut böcker, föreläser om Sherlock Holmes och sociala medier mm och nu senast har han då slagit sig in på stand-upens kluriga, men intressanta bana. Mattias gjorde ett jättebra jobb igår och under andra halvan av sitt uppträdande var publiken ordentligt igång. Grattis Mattias! Du får enligt mig lov att kalla dig komiker. Kolla in Mattias här http://www.youtube.com/user/mattiasbostrom

Vi hade en jättetrevlig kväll och det var roligt att återigen få analysera humor och fundera över varför vissa klarar av biffen på scen och andra inte. I vissa fall är det helt enkelt så att ett material utan skämt framförs och det kan ju tyckas lite märkligt, men så är det faktiskt och ibland är det tempot som sackar. Vissa trillar naturligtvis också i diket när de inte kan ta till annat än könsord för att väcka uppmärksamhet. I stand-up skulle jag nästan vilja säga att där hjärnan och finessen slutar, där tar könsorden vid. Konstigt nog är det alltid en viss del av publiken som skrattar åt dylika skämt. Är det nervöst eller beror det på att de är imponerade över hur runda ord vissa vågar använda offentligt? Kanske de tittat för mycket på RAW?

Jag kommer få flera anledningar att återkomma till ämnet, men nu har jag i alla fall skrivit mitt första korta och humorlösa inlägg om humor. Modigt, eller hur?

NF Macro #47 - Blåbär


onsdag 3 augusti 2011

Onsdagstema: #68 FOTOlycka

Fotolycka för mig handlar inte alltid om själva resultatet, att det blir en kanonbild i alla bemärkelser. Först och främst handlar det om själva fotograferandet, att handlingen, utförandet är kul, sedan handlar det om att upptäcka bilden igen - för jag såg på ett sätt när jag fotograferade men när jag sedan kollar igenom bilderna på datorn "upptäcker" jag bilden på nytt, ibland betyder det att jag plötsligt tycker om den där bilden som jag trodde var dålig när jag tog den, pga olika anledningar som ett spännande ljus, en skugga, en blick eller kanske att något händer i bakgrunden som jag missade för att jag var så upptagen med det huvudsakliga motivet. Fredrik blir galen på mig som samlar på mig halvtaskiga bilder som kanske bara jag ser något speciellt med. Ibland kan jag till och med bara bli lycklig av att se en bild för den tar mig tillbaka till tillfället då den togs - hur dålig bilden i sig än må vara.

En suddig bild jag bara älskar pga ljuset och den lekfulla blicken


Fler bilder med temat FOTOlycka hittar du på:
Onsdagstema

NF Flowers #13 - Petunia





måndag 1 augusti 2011

Ett slätare liv

Den enes bröd den andres död. Så stod det på min grannes plakat för demonstrationonen mot farligt avfall i vår lilla by där jag växte upp. Fortfarande är det den slogan som dyker upp i mitt huvud då jag ska ge ett snabbt exempel på demonstrationsplakat. Häromdagen blev ONOFFs död vårt bröd. Vi kunde köpa ett nytt strykjärn för en verklig struntsumma på deras konkursutförsäljning.

Väl hemma med vår nya billiggrip var det så bara att ge sig i kast med den sedan några veckor idogt växande högen av ostrukna lakan. Jo, du läste rätt. Det står lakan. Inte behöver man väl stryka lakan tänker du nu. Närmare bestämt, det är vad du tänker om du är man. Jo, för så är det. Vi män skulle spontant aldrig få för oss att stryka lakan i ett hem utan kvinnlig fägring. Skulle rent av vilja påstå att för de som bor själv och funderar på ett könsbyte så är det ett bra första steg. Doktorns ordinering; Du kan ju börja med att stryka dina sängkläder och svälja två av de här tabletterna efter varje örngott, så ska du se att du snart kommer att känna dig som en ny man eller jag menar som en före detta man.

Nu har jag i alla fall tvingats konstatera att fördelen med att stryka sina lakan är att man får plats med dem i sina lådor avsedda för lakan och man slipper bli irriterad över utfallande sängkläder då man letar fram jobbskjortan tidigt på morgonen. Jag har dock fortfarande ett problem och det är själva vikningsprocessen. Jag behärskar den helt enkelt extremt dåligt och får väl kort medge att jag har lyckats vika snyggt ungefär lika många gånger som Jan Guillou har erkänt att han haft fel. Jag får alltid instruktionen från min kära sambo att det är ju bara att titta på de lakan som hon vikit och sedan göra likadant. För mig känns det ungefär lika lätt som att titta på en vacker tavla och sedan gå hem och måla en likadan.

Så, nu stryker jag våra lakan mm och när det kommer till vikningen så gör jag mitt bästa och när resultatet blir så där riktigt manligt, så brukar jag skylla på min konstnärliga ådra och hävda att min tanke är alldeles för fri för att göra exakt likadant två gånger eller ännu mindre som någon annan gjort före mig. Dessutom tycker jag att varje stackars lakan som ska bakas in i en trång låda åtminstone har rätt till någon sorts personlig identitet.
Blog Widget by LinkWithin