Ett slätare liv

Den enes bröd den andres död. Så stod det på min grannes plakat för demonstrationonen mot farligt avfall i vår lilla by där jag växte upp. Fortfarande är det den slogan som dyker upp i mitt huvud då jag ska ge ett snabbt exempel på demonstrationsplakat. Häromdagen blev ONOFFs död vårt bröd. Vi kunde köpa ett nytt strykjärn för en verklig struntsumma på deras konkursutförsäljning.

Väl hemma med vår nya billiggrip var det så bara att ge sig i kast med den sedan några veckor idogt växande högen av ostrukna lakan. Jo, du läste rätt. Det står lakan. Inte behöver man väl stryka lakan tänker du nu. Närmare bestämt, det är vad du tänker om du är man. Jo, för så är det. Vi män skulle spontant aldrig få för oss att stryka lakan i ett hem utan kvinnlig fägring. Skulle rent av vilja påstå att för de som bor själv och funderar på ett könsbyte så är det ett bra första steg. Doktorns ordinering; Du kan ju börja med att stryka dina sängkläder och svälja två av de här tabletterna efter varje örngott, så ska du se att du snart kommer att känna dig som en ny man eller jag menar som en före detta man.

Nu har jag i alla fall tvingats konstatera att fördelen med att stryka sina lakan är att man får plats med dem i sina lådor avsedda för lakan och man slipper bli irriterad över utfallande sängkläder då man letar fram jobbskjortan tidigt på morgonen. Jag har dock fortfarande ett problem och det är själva vikningsprocessen. Jag behärskar den helt enkelt extremt dåligt och får väl kort medge att jag har lyckats vika snyggt ungefär lika många gånger som Jan Guillou har erkänt att han haft fel. Jag får alltid instruktionen från min kära sambo att det är ju bara att titta på de lakan som hon vikit och sedan göra likadant. För mig känns det ungefär lika lätt som att titta på en vacker tavla och sedan gå hem och måla en likadan.

Så, nu stryker jag våra lakan mm och när det kommer till vikningen så gör jag mitt bästa och när resultatet blir så där riktigt manligt, så brukar jag skylla på min konstnärliga ådra och hävda att min tanke är alldeles för fri för att göra exakt likadant två gånger eller ännu mindre som någon annan gjort före mig. Dessutom tycker jag att varje stackars lakan som ska bakas in i en trång låda åtminstone har rätt till någon sorts personlig identitet.